[3. Utträde ur statskyrkan.]
Rätt till utträde ur statskyrkan medgafs icke förr än år 1860. Ända dittills gällde straff för »affall» från statskyrkans lära, och straffet var icke mindre än landsförvisning och arfsrättens förlust. Man lyckades ej häller på en gång helt och hållet frigöra sig från den gamla uppfattningen. I 1860 års förordning angående främmande trosbekännare hette det sålunda: »Faller någon från den rena evangeliska läran af och låter ej af sina själasörjares, undervisning sig rätta, varde han af domkapitlet eller dess förordnade ombud varnad. Framhärdar han ändå i sin villfarelse etc.» Därjämte benämnes den utträdande i förordningen öfverallt »affälling».
I nu gällande förordning angående främmande trosbekännare etc. af den 31 okt. 1873 stadgas i dess 3 §:
»Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande kristen lära och vill fördenskull ur kyrkan utträda; gifve sin afsikt tillkänna för kyrkoherden i den församling han tillhör; uppgifve ock det trossamfund, hvartill han vill öfvergå. Framhärdar han i sin afsikt; inställe sig, sedan minst två månader förflutit, personligen hos kyrkoherden, samt anmäle sig till utträde ur kyrkan; och göre kyrkoherden därom anteckning i kyrkoboken. Ej må någon på grund af anmälan, som skett innan han fyllt aderton år, anses från kyrkan skild. I främmande församling må ej häller någon före denna ålder upptagas.»
Rättighet till utträde medgifves således endast anhängare af kristen tro, ej dem som vilja öfvergå till muhammedanismen, buddhismen, mosaiska läran o. s. v. och ej häller ateister eller dem som icke ha någon viss religiös tro. Det trossamfund hvartill man uppgifver sig vilja ingå måste vara förutom kristet äfven »främmande» (= af annan lära än statskyrkans); däremot behöfver det enligt flera prejudikat ej vara af staten erkänt. Ej häller föreskrifves det någonstädes att det uppgifna samfundet skall finnas i Sverge. I hvilket fall som hälst skall den utträdessökande, därest vederbörande pastor ej känner till samfundets lära, redogöra för denna så pass fullständigt att däraf framgår att läran är »kristen» samt »främmande». Finnes det uppgifna samfundet ännu icke till, kräfves förklaring att sådant samfund är afsett att bildas i vårt land.
Huruvida nu ett samfund kan anses kristet eller ej, pröfvas i hvarje särskilt fall, i sista hand af Kongl. Maj:t.
Enligt en kongl. res. den 7 november 1884 behöfver den som anmält sig till utträde ej värkligen öfvergå till det uppgifna samfundet. Utträdet blir alltså giltigt vare sig den utträdande ingår i samfundet eller ej.
Den som ej är fylld 15 år anses medfölja sina föräldrar, om båda utträda. Mellan 15 och 18 år kan utträde icke vinnas.