»Innehar den, som till utträde sig anmält, offentlig tjänst; varde han därifrån skild, där ej tjänsten är af beskaffenhet, att han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas, samt konungen eller den myndighet, som äger att tjänsten tillsätta, finner skäligt att honom därvid bibehålla.»
Till sist må nämnas, att vid riksdagen flerfaldiga gånger förgäfves väckts förslag att den som önskar utträda ej skall behöfva uppge något visst trossamfund hvartill han vill öfvergå. Äfven har väckts motion därom att utträde ej skulle medföra förlust af några borgerliga rättigheter. Att båda dessa reformer påfordras af den enklaste känsla för billighet och religionsfrihet, behöfver väl icke framhållas. Men första kammaren afslog t. ex. senast år 1903 utan votering förstnämda förslag.
[4. Allmänna anmärkningar.]
Af den redogörelse för gällande rätt som i det föregående lämnats framgår bland annat att dop, konfirmation och nattvardsgång numera äro så godt som alldeles fria från tvång. De ha ju borgerlig betydelse endast i ett undantagsfall, nämligen för inträde i folkskolelärareseminarium.
Däremot visar sig det kyrkliga tvånget ännu råda i följande mer eller mindre ingripande afseenden.
1) Alla äro, vare sig de gilla eller ogilla statskyrkans läror och oafsett huruvida de kvarstå i statskyrkan eller tillhöra och understödja något främmande trossamfund, tvungna att deltaga i underhållet af statskyrkan och dess 26 prästerskap samt därigenom indirekt främja statskyrkolärans vidmakthållande i landet.
2) Utträde ur statskyrkan är dels icke alls medgifvet, nämligen för personer under 18 år, dels efter fyllda 18 år tillåtet endast för dem som vilja ingå — eller åtminstone uppge sig vilja ingå — i visst kristet trossamfund, men däremot ej för dem som icke alls vilja tillhöra något sådant samfund eller någon viss religion.
3) Utträde ur statskyrkan medför icke någon som hälst befrielse från skatt till densamma, men däremot förlust dels af rätten att besluta om sådan skatt, dels af åtskilliga rent borgerliga rättigheter och fördelar, bland hvilka särskilt märkes rätten att deltaga i beslut och val rörande folkskolan inom kommunen.
4) Alla barn till föräldrar som tillhöra statskyrkan skola uppfostras och undervisas i statskyrkans tro. Sålunda skall i alla offentliga skolor meddelas religionsundervisning i statskyrklig anda. Alla våra folkskolelärare och -lärarinnor äro nödgade att bedrifva kristendomsundervisningen på detta sätt. Förmyndare äro skyldiga att uppfostra sina myndlingar i statskyrkans lära. Barn som gå i folk- eller elementarskola kunna icke erhålla befrielse från religionsundervisningen, äfven om föräldrarna på det bestämdaste önska att deras barn ej skola uppfostras i statskyrkans läror. Och om barnen undervisas i hemmen eller enskild skola äro föräldrarna skyldiga att se till att barnen bibringas åtminstone den kristendomskunskap som meddelas i folkskolan, allt vid risk att barnen eljes tagas ifrån dem, något som också faktiskt skett ända in i senaste tid.