Samma straffpåföljder drabba enligt tryckfrihetsförordningen den som i tryck »hädar» Gud eller gör gäckeri af Guds ord, sakramenten eller den allmänna gudstjänsten. Men dessutom straffas enligt denna förordning »förnekelse af en Gud och ett lif efter detta eller af den rena evangeliska läran» med böter eller fängelse i högst ett år. Denna paragraf tillämpades så sent som år 1888, nämligen emot redaktör Hjalmar Branting såsom ansvarig utgifvare för Socialdemokraten, i det herr Branting då dömdes till 150 kronors böter för — förnekelse af en Gud och ett lif efter detta!
Anmärkas kan, att motsvarande straffbestämmelser icke 28 alls finnas till skydd för de icke statskyrkligt troendes åskådning och känslor. Gäckeri med främmande trosbekännares gudstjänst är t. ex. icke belagt med straff (med »gudstjänsten» menas nämligen endast statskyrkans gudstjänst).
Utom nu nämda tvång på yttrandefriheten märkas ytterligare föreskrifterna i kongl. förordningen »angående särskilda sammankomster för andaktsöfning» den 11 dec. 1868:
»Medlemmar af evangeliskt lutherska kyrkan vare ej förment att sammankomma till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande prästerskaps omedelbara ledning[M]; dock må sådan sammankomst å tid, då allmän gudstjänst i församlingen förrättas, ej äga rum så nära det ställe, där gudstjänsten hålles, att denna eller ordningen därvid störes. Ej häller må vid religionsöfning, som ej är att hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras församlingens prästerskap, medlem af dess kyrkoråd eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken sistnämda myndighet, i händelse af inträffad olaglighet eller oordning, äger att, där så nödigt anses, sammankomsten upplösa. Uppträder någon, som ej är präst eller enligt kyrkolagen berättigad att offentligen predika, vid dylik sammankomst såsom lärare med andliga föredrag, som anses leda till söndring i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna gudstjänsten, eller äljest till undergräfvande af religionens hälgd, ankomme på kyrkorådet att honom förbjuda att i berörda egenskap inom församlingen vidare uppträda. — Hvar som underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot utöfvande af lärarevärksamhet, böte från och med femtio till och med trehundra riksdaler.»
Innan förbudet utfärdas måste kyrkorådet först höra den det gäller; det är olagligt att, såsom någongång händt, utfärda förbud mot en person »för hans kända åsikter». Och förbudet får endast gälla predikande. Andra kyrkliga handlingar, såsom dop, utdelande af nattvarden o. s. v. kunna icke lekman förbjudas. Ej häller falla religionshistoriska eller religionsfilosofiska föredrag inom förordningens räckvidd.
Angående ansvarighet för brott som af prästman begås i ämbetet stadgar lag härom af den 8 mars 1889: Präst, som i afseende å honom åliggande anteckningar i kyrkobok angående borgerliga förhållanden eller meddelande 29 af ämbetsbevis därom gör sig skyldig till fel eller försummelse, som kan medföra kränkning af allmän eller enskild rätt, eller begår i sitt ämbete annan förbrytelse, den där i allmän strafflag eller annan till kyrkolag icke hänförlig författning är uttryckligen och särskilt nämd såsom brott af ämbetsman, skall härför svara inför världslig domstol.
Hit höra t. ex. vägran att utfärda fräjdebetyg, betingande eller emottagande af betalning för ämbetsåtgärd o. s. v.
Förbrytelse mot ämbetsplikt, vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i de flästa andra fall afdömas däremot af domkapitlet (i Stockholm af Stockholms stads konsistorium).
Såvidt den genom brott kränkte önskar den skyldiges bestraffning, har han alltså att vända sig i förstnämda fall till vederbörande härads- eller rådhusrätt (genom stämning), i senare fall till vederbörande domkapitel, därest han ej föredrar att hos justitiekanslären eller justitieombudsmannen påkalla allmän åklagares ingripande.