Hon såg så innerligt varmt på honom. Hennes hand smekte håret ur hans panna, och hon log, i det hon sakta hviskade:

— Du blåöga!

Mera talades de icke vid. Men när hans blick nästa gång föll på syrénhäcken, tyckte han att den var vackrare än några af de utländska växter han sett i slottsträdgården. Och det omålade bordet med dessa söndriga stenstop och simpla blomsterkrukor, den hvitmenade spiseln, granriset på golfvet, allt skimrade för hans ögon i de klaraste, vänligaste färger, ja, sjelfve Mäster Hvittlock, hvilken raglande kom upp för backen, hade någonting godmodigt i sin uppsyn, tyckte han, som han förr icke lagt märke till.

TRANSCRIBER'S NOTES

  1. On p. [3] changed “!” to “?” after the word “min”.
  2. On p. [12] removed extra opening quote from “Sänder”.
  3. On p. [14] corrected “nämare” to “närmare”.
  4. On p. [18] moved comma from before to after “slutade”.
  5. On p. [60] added missing closing quote to end of poem.
  6. On p. [105] corrected “verkligketen” to “verkligheten”.
  7. On p. [128] corrected “halfvuxae” to “halfvuxne”.
  8. On pp. [153] and [170] removed mdash (and space) from before “Mäster” as there was no dialogue here.
  9. On p. [214] corrected “piskkaft” to “piskskaft”.
  10. Silently corrected simple typographical errors.
  11. Retained anachronistic and non-standard spellings as printed.