— För sjelfve satan — sade han med ett öfvermodigt skratt — nu kan man icke mer komma undan.
— Men om icke alla försigtighetsmått äro vidtagna — stammade åldermannen, hackande tänderna som om han plötsligt skulle hafva stoppats ned i iskallt vatten. — Den vördige pastor Bergius berättade här om dagen om en fänrik, som råkade i evig fördömelse, utan att få ens en half daler derför.
— Hur mycket hade han satt in i affären?
— Åh, det var just inte stort, kan jag tro, några daler kopparmynt.
— Nå ja, gnidare och knusslare gå i bland utom turen och då hjelpa inga försigtighetsmått. — Men är det skrifvet hvad jag sagt?
— Ja, ja, käre bror, hvar enda bokstaf, för si förstås. — Men vore det inte så godt att vänta?
— Att vänta? Hvad pocker tänker käre bror på! Gamle uppskofsmakare! Denne källare, som käre bror så länge haft obegagnad under sitt hus, skall innan morgonen vara fyld med guld och ädla stenar; ty nu är konjunkturen som gynsammast. — Se så, nu är det endast underskriften som fattas — återtog han, efter att hafva genomögnat det med röda bokstäfver öfverkluttrade papperet. — Här står ju tydligt att utställaren mot fyratiotusen klingande karoliner lemnar sig med kropp och själ åt Belzebub, underjordens konung.
Han upprepade de sista orden trenne gånger och svängde derunder med vidjan åter och fram i luften.
Mäster Grijs tvekade. Det tycktes som hade han sett, hur golfvet öppnade sig till en gapande, nattsvart afgrund, hvarur blå eldslågor slogo honom till mötes. Men plötsligt, liksom en ny ingifvelse fått makt med honom, fattade han häftigt pennan och ritade ett namn under skriften. Qvartermästaren förvånades öfver den säkerhet, han visade, och förvåningen stegrades ännu mer, då han, i stället för åldermannens välkända bomärke, såg sitt eget namn. Visserligen var han van vid många knep, men att någon skulle komma på den tanken, att förfalska en lånehandling hos menniskornas arffiende, hade han aldrig kunnat drömma om.
— Sapperment! — ropade han förargad och ryckte till sig papperet — om jag icke borde rita af dig sjelf på din egen ryggtafla så svärfar du är för sån't skämt.