Plötsligen började hans far vädra som en stövare:
— Hör du, min unga herre, är det du som luktar så förbannat eau de
Portugal.
Stellan blev blodröd i ansiktet:
— Ja, ja — — —
— Ja, jag märker det. Det är inte meningen att du ska dränka dig i smörjan. Och för resten ska herrn vara så vänlig och låta mina saker va i fred.
— Ja, pappa.
Han drog sig skyndsamt och rodnande in på sitt rum. Han strök med handen över håret och luktade på sin hand. Den var alldeles flottig.
Till slut blev han sittande vid fönstret. Jaså, Rose var judinna. Det var dom, som korsfäst Kristus. Han hade aldrig träffat någon förut. Det var väl därför han tyckte hon var så olik de andra.
Han lovade emellertid sig själv, att han skulle behandla henne som en dam — — —
* * * * *