— Ska du ha allesamman?
— Nä då! Förstår du inte. Bara ett iblann. Då och då. De skulle va så stilit.
Han nickade en smula tvärt och avmätt och stoppade listan i fickan.
Han var inte längre glad. Han anade att någonting skulle hända. Han ångrade att han gett henne de 100 sorterade frimärkena. Han kunde ha gett henne någonting annat i stället. En bakelse eller några karameller. Ibland. Varför hade han inte tänkt på det förut? Han kunde ha gett henne en bakelse. Och på samma gång kunde han ha köpt en åt sig själv! Varför hade han inte tänkt på det förut!
Men nu var det för sent. Han hade listan i fickan. Och Ebenezar Svenson hade hans namn i den gula plånboken.
* * * * *
Nästa morgon under rasten kom Ebenezar fram till honom:
— Har du listan med dig?
Stellan hade den i fickan. Han hade nog funderat på att söka smita undan genom att glömma den, men av en eller annan anledning vågade han inte. Men nu sade han i alla fall:
— Ja har glömt den.