— Ack, ja visst. Det var livat!
— Man får röka där, svarade Axel kort.
Det blev tyst en stund. Till slut sade Stellan:
— Vill du inte komma och titta upp till mig någon gång?
— Det kan jag väl göra.
Någon bakom dem ropade: — Axel!
De vände sig om. Det var Josef Nilson. Han gick i sjunde nedre och hade klumpfot. Fördenskull kallades han lord Byron.
— Bor han också där?
Axel stannade och nickade. Också Stellan blev stående och väntade på Josef, som närmade sig med de kokett rytmiska stegen hos en person med klumpfot. Han nickade kort och avmätt åt Stellan utan att bevärdiga honom med ett ord.
Alla tre gingo i sällskap in genom porten till Storegård.