AUGUST. Således efter tjugu års äktenskap upphör den där plågan, säger ni?
MÖRK afsides. Aha! Högt. Det förstås ... då upphör den. Ämnet tycks ha ett visst intresse för er.
AUGUST. För mig! Nej, gudbevars ... Skrattar tvunget. Jag måste skratta åt en sådan föreställning, ha, ha, ha! ... Tag inte illa upp!
MÖRK. Genera er inte ... ha, ha, ha! ... Tillåt mig att få göra er sällskap, ha, ha, ha! Afsides. Unge hycklare! Ha, ha, ha!
AUGUST allvarsam. Men hvarför skrattar ni så våldsamt?
MÖRK. Jo, ser ni, min värderade vän, jag kan inte låta bli att skratta när jag tänker på sådana som få sparlakansläxor!
AUGUST långsamt. Så-å!
MÖRK. Ja! Afsides. Jo, du är en skön pojke!
AUGUST. Men törs jag fråga af hvad skäl?
MÖRK. Jo, ser ni ... det är ju afgjordt att vi båda inte alls känna till det där ... hvad?