AUGUST. Ja, det är min afsikt.
MÖRK. Men laga för all del att ni får er fru med er.
AUGUST. Min hustru?
MÖRK. Ja, jag har skäl att förmoda att hon tänker stanna kvar.
AUGUST. Men, herr Mörk, ni måtte väl aldrig inbilla er att min hustru ...
MÖRK. Lugn bara, käre vän ... jag inbillar mig ingenting ... men ni kan väl döma själf; här står: »Tillbedda ängel» — tror ni man skrifver så till en femtiårs gumma.
AUGUST. Å, man har sett exempel.
MÖRK. Vore det till min hustru, så skulle det åtminstone stå »lilla trefliga rulta» eller på sin höjd »dyra gumma», men »tillbedda ängel» ... det skulle vara en kuriös patron om han inte skickade mig henne tillbaka inom tre dagar.
AUGUST eftersinnande. Min hustru ... o! Det vore förfärligt!