De flesta af de hithörande frågorna äro ännu ofullständigt lösta. Att på ett uttömmande sätt behandla dem skulle kräfva en menniskoålder eller mer. Det är mig en kär önskan att, såvidt tid och krafter medgifva, uppträda som medarbetare för ernåendet af detta för oss högvigtiga mål. Den förberedande öfversigten af det redan undangjorda arbetet, har jag här velat i utkast meddela.

De arbeten, jag förnämligast, jemte sjelfva den Isländska litteraturen, rådfrågat, äro Vigfússons afhandling om Timatal i Islendinga-Sögum, samt hans inledningar till Eyrbyggja-Sagan och de af honom och Möbius utgifna Fornsögur, Maurers afhandling Die Entstehung des Isländischen States und seiner Verfassung och hans stora arbete, Die Bekehrung des Norwegischen Stammes samt Weinholds Altnordisches Leben. Genom att här nämna dessa författare och härmed uttala min tacksamhetsskuld till dem, har jag ansett mig kunna fritaga mig från upprepade citater. Har jag någon gång hemtat en uppgift eller åsigt af en annan författare, må han icke anse sig, genom min tystnad, beröfvad äran af företräde i upptäckt. Genom att undvika noter har jag deremot beröfvat mig sjelf tillfälle att rättfärdiga särskilda punkter, i hvilka jag varit af olika mening med mina föregångare.

Dasents förträffliga upplaga af Burnt Njal kom mig tyvärr ej tillhanda förr än under loppet af tryckningen.

Stockholm den 31 Maj 1867.

INNEHÅLL.

Sid.
FÖRSTA KAPITLET. Utflyttningen till Island[1]
Inledning. Island upptäckes. Ingolf och Leif, de förste landnamsmännen. Högsätessuler. Reykjavik. Qväll-ulf och hans söner. Harald hårfager. Kettil häng. Vikingarne i vester. Hafrsfjordslaget. Kettil plattnäsa. Björn Kettilsson. Thorolf på Mostr. Thorsnäs. Rikaste utflyttningstiden (890-900). Svensken Helge magre. Ingemund gamle. Anund träfot. Geirmund heljarskinn. Utvandringstidens slut (900-920). Anledningarne till utflyttningarna. Äfventyrs- och verksamhetsbegär. De politiska förhållandena. Utflyttarnas antal. Öns folkmängd omkr. år 1100. Utflyttningen icke en folkvandring. Följder deraf. Förbindelser med utlandet. Skalder vid Olof Skötkonungs hof.
ANDRA KAPITLET. Land och Folk[23]
Islands läge. «God landskost» på ön. Areal. Fjällnaturen. Ogynsamma förhållanden. Under forntiden voro dessa icke lika svåra. Åkrar och skog. De många vikarna. Svårigheten att färdas. Försakelse. Jemförelse med Grekland och Grekerna. Zeus och Oden. Folkets allvar, förtviflan, mod. Kråkomål. Besinning. Ordspråk och gåtor. Den höga sången. Templen. Goden. Offerfesten. Gudabilder. Graden af konstnärlig förmåga. Förtrolighet med gudarna, i synnerhet med Thor. Det onda i gudarnas krets. Den nya verlden. Hemmet. Gästabudet. Idealerna. Gudrun. Gisle Sursson och hans maka.
TREDJE KAPITLET. Vikingalifvet[46]
Olai Petri yttrande. Öfverdrifna föreställningar om vikingatågen. Vikingatågens början. Egil Skallegrimsson. Hans barndom. Hans första utresa. Vistelsen i Norge. Färd i österväg. Egil i Danmark, Skåne, Halland, i Norge. Ny färd till Danmark och Frisland, Tyskland, Flamland och England. Han öfvervintrar i Norge och far åter till Island. Nytt besök i Norge. Han reser nidstång och far åter till Island. Ny utfärd. Egil hos k. Erik blodyx i York och hos k. Ethelstan samt i Norge, vänder åter till Island. Fjerde utfärden, Egil i Norge, Tyskland, Frisland, åter i Norge, i Vermland, vänder hem till Island. Hans återstående lif. Qvädet öfver sonens död. Gunnar från Lidarända far i österväg. Njåls söner i vesterviking. Bolle far till Micklegård. Olika afdelningar af vikingatiden. Vikingatågens följder. Deras område. Inga vikingabalkar. Hur skola vikingatågen bedömas? Vikingar under sextonde århundradet.
FJERDE KAPITLET. Allmänna rättsförhållanden. Godarne[63]
Artificielt och naturligt. Naturlig samhällsutveckling i Sverige. Förhållandena på Island. Helgande af landet. De allmännaste förhållandena. Tjenare. Hemmamän. Gäster. Frigifna. Landsetar. Jordöfverlåtande. Sjelfrådighet hos underlydande Stormän. Samhällsordningen utbildas ur de gudstjenstliga förhållandena. På Island inga ursprungliga allmänningar. Goden. Värdigheten ursprungligen religiös och sjelftagen. Förhållandet till de kringboende. Mannaförråd. Ärftlighet. Säljbarhet. Rafnkel Frösgode. Första århundradets tre generationer. Snorre gode.
FEMTE KAPITLET. Lagarne. Thingen[79]
Ulfljot och lagarnas införande. Landskapslagar i Sverige. Motsvarande förhållanden i Norge. Ulfljots lag liknade Gulathingets. Grim getsko. Lag antages och allthinget sättes 930. Godething. Allshärjargode. Thord gelles förbättring 965. Fjerdingarne. Thingsocknar. Godorden få administrativ betydelse. Vårthinget. Fjerdingsthing och fjerdingsdomstol. Allthinget. Dess utseende under christna tiden. Början. Samlingsorten. Ankomsten. Bodarne. Domare nämnas. Saker pålysas. Lagspörsmål. Domare jäfvas. Sjelfva rättegången. Anklagelsen. Vitnen. Qvid. Försvaret. Domarne. Utslaget. Höst- eller leidthinget. Holmgången. Förlikningsdomstol. Utrymme för list. Lagman. Rättegång med tvenne motsatta utslag. Njål och femtedomen. Dess stora betydelse.
SJETTE KAPITLET. Den hedniske Isländaren i hemmet[93]
Stadganden i Ulfljots lag. Lagredaktionen af år 1117 (Grågåsen). Vattenösning. Utsättning. Tandgåfva. Uppfostran hos modren och borta. Vaket sinne hos barnen. Medborgerliga rättigheter alltsedan tolfte året. Beroende af fadren. Sönerna ärfva. Förmyndaren. De sköta från sitt sextonde år egendomen. Lekar. Giftermålsplaner. Ruts frieri. Bonordmannen. Brudköp. Brölloppet. Följder af fadrens sjelfrådighet öfver dottern. Höskuld och Hallgerd. Hustruns rättigheter. Kärleken. Eyrarúna, husfröja. Hustrun misshandlas. Skiljsmessa. Trälarne; frigifning. Åkerbruk. Husdjur. Obetydlig arbetsfördelning. Vadmalen. Öre vadmal. Fiske och fogelfänge. Hvita björnar. Skallegrim driftig handverkare. Gisle Surssons skeppsbyggeri. Hedin och hans smidesförsäljning. Grågåsens stadgande om kringfarande handverkare. Varubyte. Myntadt och omyntadt silfver. Silfverhundradet och bötesringarna. Slägtbandet. Blodhämnd. Ansvarstalan mot dräpare. Otålighet för smädelser. Förbud mot diktande af visor. Förslagenhet. Lagman Emund hos Olof Skötkonung. Förlikningsformulär. Gästabud, utfärder, thing. Ålderdomen. Dikten om ättestupor. Begrafning. Liket föres ut genom väggen. Likbränning och jordande. Snorre Sturlesons yttrande härom och motsvarande antiqvariska förhållanden. Skeppets användande vid likfärden och begrafningen. Skeppsformiga stensättningar. Totalintrycket af Nordbons lif. Ärlighet. Landsflygt och fredlöshet. Grette Åsmundsson. Gunnar från Lidarända och hans tillämnade färd i landsflygt.
SJUNDE KAPITLET. Lagrättan. Christendomen[108]
Christendomen sen i Norden. Blef tidigare antagen på Island än i Sverige. Irländska Christne på Island vid början af Landnamstiden. Christne landnamsmän. Helge magre «blandad i tron». Egil och Gisle primsignade. Thorvald vidfarne och Biskop Fredrik. Längtan efter något nytt. Förakt för gudarna och tro på egen styrka. Thorkel måne och hans sederenhet. Hvilkendera guden var starkast? Gudstjenstens lockande glans. Thorvalds fader och hans skyddsande. Thorvald och Biskop Fredrik förvisas. Olof Tryggvasons ifver för christendomen. Tillståndet på Island efter Fredriks bortfärd. Njåls yttrande om christendomen. Thorleif christne. Hedningarnas fördragsamhet. Svårigheterna för det verksammare uppträdandet. Thångbrands mission. Hjalte Skäggeson förvisas. Lagrättan. Lagsagomannen. Lagens uppläsande på thinget. Njåls förslag till lagrättans ombildning. Konung Olof sänder Hjalte och Gissor hvite till Island. Deras uppträdande på allthinget. Två samhällen äro nära att uppstå. Lavafloden och Snorre godes yttrande. Hedningarnas och de christnas menniskooffer. Thorgeir bringar nya lagar. Christendomen antagen år 1000. Biskoparna Isleif och Gissor. Are och Sämund. Fredligt tillstånd. De två stiften. Mattighet. Qvarlefvor af hedendomen. Solsången.
ÅTTONDE KAPITLET. Njål[122]
För mörka färger? Kärnfriskhet i Norden. Njåls utseende och charakter. Bergthora. Gunnar och Njål. Hallgerd och Bergthora. Gunnars anseende och slut. Njåls lagkunskap. Tilliten till hans sannfärdighet. Njål eggar till hämnd efter Gunnar. Njålssönernas utfärd. Thråen och Skarpheden. Njål uppfostrar Thråens son Höskuld. Han söker honom maka och skaffar honom ett nytt godord. Missnöje med förändringarna. Valgård och Mård. Höskuld dödas af Njålssönerna och Mård. Njålssönerne och Åsgrim Ellidarson söka hjelp vid thinget. Flose förlorar processen. Njål hänskjuter saken till en förlikningsdomstol. Dess utslag. Flose bryter detta. Rodny och Ingjald. Förebud. Njålsbrännan. Floses död.
NIONDE KAPITLET. Den Isländska republikens slut[136]
Snorre Sturleson. Hans uppfostran. Hans växande makt och rikedom. Hans förhållande till Håkan galen. Utfärd till Norge och Skule jarl. Besök hos lagman Eskil och fru Christina. Sämund Jonsson och Bergensboarne. Norska konungarnas försök att vinna Island. Snorres löfte och de ynnestbevis, han mottog. Hans likgiltighet för Norska planerna. Egennytta. Sturle Sigvatssons vallfärd. Han gynnas af k. Håkan, arbetar mot Snorre, som lemnar Island. Snorre vänder åter, dräpes. K. Håkan lägger genom Gissor Island under Norge. Jonsboken. På Island blott en af de två statsmakterna. Vådorna deraf. Vigten af aristokratiens utbildning i Sverige. Högre mål för striderna i Sverige. Sturlungatiden en litteraturens blomstringsålder.
TIONDE KAPITLET. Sagorna[146]
Ares Islänningabok. Förberedelserna till litteraturen. De gamlas vitsord om dess uppkomst. Sagorna af okända författare. Ares bok och Njåls-sagan. Dålig riktning af de tidigaste Isländska studierna i Sverige. Islands litteratur under fjortonde, femtonde och sextonde århundradena. Arngrim Jonsson. Snorres verk, Njåls och Egils sagor från den bästa tiden (1220-1260). Hvilka sagor äro äldre, hvilka yngre? Inre vitnesbörd. Citater och hänsyftningar på senare tidsförhållanden. Randanteckningar. Islands litteratur-historia ännu oskrifven på tillfredsställande sätt. Den Isländska och den sydeuropeiska odlingens förberedelser. Samtidighet icke alltid efter årtal. Islands och Provençalernas poesi. Niflungasången och Gudrun. Isländska sagan objektiv. Villehardouin och Joinville. Resultat. — Slutord.

RÄTTELSER.

(Dessa har rättats.)