— Naturligtvis, det är inte meningen att det skall bli sammanstötning, sade Nykvist. Idiot.
Därmed var John borta ur denna historia.
— Jag förmodar, sade Laura, att Örebrotåget, som går fortare, måste vara närmare Stockholm än det andra, då de mötas.
Brink tänkte, och så sade han:
— Stockholmståget, som går långsammare, är närmast, ty det har ju inte hunnit så långt från stationen.
— Nej, ingen har rätt, sade Nykvist. Det är ju så enkelt. Bägge tågen äro, då de mötas, precis lika långt från Stockholm. Det kan ju ett barn begripa!
— Inte jag, sade Laura. Jag förstår det inte alls.
— Du är inte heller något barn längre, kära Laura. Men kom skall jag visa dig. Du ställer dig vid den där väggen, och jag vid den här, och så gå vi emot varandra på en gång. Nå, hur långt äro vi från väggarna?
— Det förstås, vi äro lika långt, sade Laura, men det är väl mycket längre mellan Örebro och Stockholm?
— Nykvist har händelsevis rätt, sade Brink. Det är ju så naturligt. Låt oss tala om något annat.