—Vad är detta för spektakel, sade jag. Varför slår du Sten, som är så snäll? Vad har han gjort?
—Han säger att deras tax är lika fin som våran Chapman, men jag säger att deras tax är ingen äkta tax, för han har inget spader äss under svansen!
—Det har han visst, sade Sten.
—Han har inget spader äss! Han har inget spader äss! Han har inget spader äss!
Så slogs den förlovningen upp.
En tid därefter flyttade min dotter till landet och där förlovade hon sig med herr Frenssen. Herr Frenssen var en ung tysk som bodde i stugan bredvid. Han lekte med min dotter och en dag kom hon och anförtrodde mig:
—Nu ska jag förlova mig med herr Frenssen!
—Herr Frenssen, sade jag, är minst tjugufem år äldre än du. Kan det vara riktigt förståndigt.
—Jag ska förlova mig med honom för han ä så snäll!
—Jaså. Jag skall tala med herr Frenssen. Så gick jag över till den unge tysken. Han satt vid sitt morgonte, men tog emot mig mycket vänligt.