—Det är så dags nu att säga ifrån! Det skulle ni ha gjort hemma!
Emanuels fader, som såg detta, blev het och sade högt:
—Gossen förstår inte, vad han säger. Någon dålig människa har lärt honom att säga så.
—Det är hans fader som lärt honom! sade alla blickarna.
Fadern vände sig till barnet och sade:
—Emanuel får inte säga ävla väder. Det är mycket fult. Pappa säger aldrig så.
Vagnen var vid Östra stationen. Fadern, modern och barnet gingo ur, och då Emanuel gick genom vagnen, skrek han högt:
—Inte säja ävla väder! Inte säja ävla väder! Inte säja ävla väder!
Passagerarna sågo ut genom fönstren och försökte tänka på något annat, men den gamla tanten sade:
—Krökes i tid, det som krokigt skall bli! Så nu är Emanuel krökt!