Högaktningsfullt
Erik
Emanuels bror.
KONFEKTPÅSEN.
Jag hade nyss gått till sängs och skulle just släcka ljuset, då jag hörde det knarra i trappan från övre våningen. Så knackade det på dörren och jag ropade: stig in.
Emanuel stod på tröskeln i sin långa vita nattskjorta.
—Hur är det, sade jag.
—Jag har legat och tänkt på en sak, som jag vill fråga om.
Emanuel såg mycket allvarlig ut. Han lutade sig mot dörrposten och sade med långsam och litet högtidlig röst:
—Om en pojke går med en flicka på en teater eller en biograf och han har en konfektpåse, ska han då ge henne hela konfektpåsen eller ska han bara bjuda henne ur den? Astrid säger, att han inte är korrekt, om han inte ger henne hela påsen.