Fru Göransson sade:
—I morgon dag låser jag in varenda matbit! Människan äter mej ur huset! Adolf får säja vad han vill.
Amelie sade:
—Jag tror jag ska ta en människa som kommer och går, så slipper man maten!
Den äldre herrn med det violetta ansiktet sade: Poh! Poh!
Och i detsamma skrek Anna-Lisa till. Hennes skrik fyllde luften mellan Hans Majestät Konung Karl XIII och Wahrendorffsgatan. Den lille gossen med fräknarna på näsan reste sig sakta upp från sandhögen. Man såg på honom att han tänkte: det är mitt fel. Så vände han ryggen åt alltsammans och gick, utan att vända sig om, raka vägen till sin fader och moder som bo i Vasastan och som äro mycket hederliga och allmänt omtyckta personer. Modern har matvaruhandel. Hennes kroppkakor äro de bästa i kvarteret.
Anna-Lisa fortfor att skrika. Hennes moder och tant Amelie rusade upp från sina platser och den äldre herrn sade:
—Barnet skriker!
Amelie svarade spetsigt (hon kan vara spetsig):
—Det förefaller så!