Frun. Ja visst, och jag är säker om att du skall gilla — —
Cecile. Hvad då?
Frun. Att jag gör som du nyss antydde!
Cecile. Som jag antydde?
Frun. Ja visst . . nemligen visa bort honom. [11]
Cecile. Ah! har jag sagt det?
Frun. Sedan jag först låtit honom förstå — —
Cecile. Ja visst, tant!
Frun. Att han aldrig kan ha hopp om att behaga dig — —
Cecile. Nej, inte det minsta . . ni känner min föresatts . . .