Ernest (inkommer och helsar). Min fru!
Frun. Min herre!
Ernest. Ni har varit så god och önskat ett samtal med mig, och jag är färdig att — —
Frun. Ett ögonblick! Vi träffas visserligen för att tala om affärer, men affärerna behöfva icke förjaga artigheten! Gör mig det nöjet att — —
Ernest (tar en stol). Jag tackar, min fru!
Frun (afsides i det hon går till sin fåtölj). Han ser bättre ut än jag trodde, och jag har gjort ett ypperligt val för min niéce!
Ernest (afsides). Hon kommer säkert att fordra hälften af bäcken . . jag skall försvara den till sista droppen!
Frun (gladt, i det hon ser Ernest med allvarligt och tillbakadraget väsende sätta sig på långt afstånd). För allt i verlden, herr Ernest! lät oss lägga bort alla motpartsminer, och efter som vi äro här för att uppgöra en öfverenskommelse, så räck mig er hand — det blir en god början!
Ernest. Min fru! (afsides) Får gå för handen — — men hvad bäcken beträffar — —