Frun. Som du ser!
Cecile. Ni ämnar då verkligen gifta er för tredje gången, tant?
Frun. Tycker du det!
Cecile. Således gaf ni honom afsked?
Frun. Jag tror det nästan!
Cecile. För alltid?
Frun. Det är troligt! Jag sade honom visserligen att mitt hus är mycket tyst och ödsligt — och att jag trodde det en man skulle behöfvas der. Men om jag gifte mig, så skulle det se ut som om jag ville göra min niéce arflös! Dessutom om jag skall välja en man, så är det bättre att välja den åt henne än åt mig . . min tid är förbi, och hennes kommer!
Cecile. Min tant. — —
Frun. Ja, så är det, mitt barn!
Cecile. Men jag — —