Så vände han sig om och började raka ihop askan på härden.
Sade:
Jag ska vara liksom förlikt med greven nu.
Jaså.
Ja, sade han och gick med tunga steg mot dörren. En ska inte förhäva sig. Här har jag gått och ilsknat i runda tio år. Så jag har haft ont av det själv. Och andra med.
Han lade handen på dörrklinkan.
Ja, jag tyckte jag skulle höra efter, hur det var med pojken.
Gumman nickade:
Han sover.
Han gör väl det, sade gästgivarn, öppnade dörren. Mor i Sutre hörde
Träskens fiol. Några ögonblick; så stängdes dörren.