Gumman doppade handen i vattenkitteln.
Nu är det just lagom, så du kan tvätta av dig lorten.
Hon högg tag i rockärmen, men släppte, slängde med fingrarna i luften, spottade och fnös.
Nej, tvi, tvi, tvi. Du är värre än en dynggrep! Är det mänskligt att gå och förgöra både sig och kläderna för gumsens skull.
Daniel drog av sig rocken.
Det begriper I inte, sade han. Inte är det för gumsen. Men en får väl lov att hålla sig till rättvisan.
Jag tyckte, jag hörde't i jonse, muttrade gumman, tog fram tvättbaljan, hakade av kitteln. Och ännu med kitteln i nävarna sade hon:
Så. Att en ska hålla sig till rättvisan, ocke det bär eller brister?
Det är klart, svarade Daniel.
Jaså, sade mor i Sutre. Och då hon hörde en dörrklinka sakta gnissla: