Och Träsken spelade och stampade och skrek:
Är du lomhörd, pojk? Kolran är vid Frönsan. Kolrakärran är sedd sör om forsen. Jag åker inte i sällskap med kolran —
Men mannen med det fromma ansiktet sade:
Då får han skynda sig, Träsken. För nu kommer hon i backen.
Långsamt rullade över backens krön en kärra med svart huv Träsken fällde fiolen. Takten stampade han alltjämt med hälen.
Karlarna reste sig en efter en, kröpo upp ur diket, lommade sävligt knäande bort över rågstubben, bort från vägen. Träsken vek steg för steg upp mot stallet. Kärran närmade sig i sakta mak. Gnissel av osmort hjul hördes med jämna mellantider. Eljest var det ett ögonblick tyst i Sutre.
Så började töserna gråta, skreko:
Mor! Mor!
Och då mor i Sutre kom ut på trappan, sprungo de emot henne, ropande:
Kolran kommer i Stenby backe!