—Herr Krok kommer nog till oss. I Kristus är det kärlek, bara i
Kristus. Kom till oss, kom till oss!
—Dra—
Häftigt och hastigt förde han armbågen bakom. Utan att träffa.
—Godnatt, herr Krok, godnatt! kom det mjukt och milt ur mörkret. Då brast Abraham i skratt.
—Sov så gott, herr Hagelin, sov så gott—
Han skrattade för sig själv, där han gick uppför den mörka trappan. Han ville icke upphöra att skratta. Det var således rätt och slätt en löjlig person, denne Benjamin Hagelin, Zionisternas profet. En narr, ingenting annat.
Han skrattade, till det blev alltför tröttsamt att skratta. Kom till oss!
—Kom till oss, hade Elsa sagt.
2
Den sista april blev en märkesdag i Blekängens historia, fullt jämförlig med den marsdag, då Bethania-Larssons hustru knäföll på Zions estrad och sålunda tillkännagav zionisternas och Benjamin Hagelins seger.