* * * * *
Fru Blenda Hyltenius var ensam på Björkenäs. Brukspatronen och gossarna hade dragit ut på fotvandring. De skulle vandra genom Västergötland och stanna sommaren över hos farmor, änkedomprostinnan. Gossarna skulle botanisera på Kinnekulle och brukspatronen skulle meditera och möjligen söka trösta sin gamla mor, som var otröstlig, därför att svärdottern bestämt förbjudit henne att komma till Björkenäs.
Fru Blenda var således ensam. Och när unge Krok dröjde alltför länge i staden blev hon otålig.
—Vad gör ni egentligen? Går ni mina ärenden eller er fästmös? Bibeln förbjuder oss att tjäna två herrar, kom ihåg det, unge man!
—Ja, men två härskarinnor? skrattade Abraham. Fru Blenda ryckte på axlarna.
—Bevars! Om det inte blir för tröttsamt. Jag kan naturligtvis inte vara lika rigorös som Vår Herre.—Men nu ska vi spela schack.
Det var kvällsgöromålet: spela schack. Fru Blenda kände spelets regler ungefär till hälften. Och det var mer än nog. Hon tyckte icke om att känna sig bunden. Om löparen hoppar som en häst eller vice versa, så är det kanske icke rätt. Men det är roligt att säga schack och matt och när det icke låter sig göras på annat sätt—
Men då Abraham kniper drottningen efter alla konstens regler, då blir hon ond.
—Hu så brutalt! säger hon och sopar samman pjäserna i en hög.
—Det ska skam spela schack med fruntimmer, säger Abraham och reser sig halvt förargad.