Bo Bergman.
Bo Bergman (född 1869) har offentliggjort några samlingar lyriska dikter (Marionetterna, En människa, Elden) och noveller (Drömmen, Skeppet). Företrädesvis hämtar han sina ämnen från livet i storstaden och tecknar helst dess gråstämning. Bo Bergman är tvivelsutan den svenska litteraturens störste pessimist.[48] Framgångsrikt skildrar han livets köld och tomhet, men i ljusare stämning har han även sjungit betagande vackra sånger om kärleken, hemmet och barnet.
I novellerna äro motiven ofta hämtade från de förolyckades och eländas värld. En stark ensamhetskänsla förnimmes i de flesta. I den senare berättelsesamlingen tima en del av händelserna ute i obygden.
I likhet med den honom i litterärt hänseende närstående Hjalmar Söderberg utsläpper Bo Bergman aldrig något underlägset eller halvfärdigt arbete. Det mesta av hans lyrik och flera av hans noveller intaga därför en rangplats i vår litteratur. Hans prosa tillhör den mest kräsna och ordknappa i vår vitterhet. Som lyriker når han om möjligt ännu högre. Bo Bergmans vers är alltid ledig och lättflytande samt vanligen regelbunden och rimmad. Granna ord brukar han icke men väl utsökt vackra naturbilder och bilder från herdedikten och antiken. Inflytande från Snoilsky och Heidenstam torde kunna spåras hos Bergman, men mest erinrar han om den tyske skalden Henrik Heine.
Henning Berger.
En annan storstadens diktare är
Henning Berger (född 1872), vilken vann uppmärksamhet redan med sin debutbok, Där ute, en samling präktiga berättelser ur svensk-amerikanarnas liv. Denna följdes snart av den gripande och medryckande chicagonovellen Ysaïl. Efter flera samlingar smärre berättelser, bland vilka märkas många små mästerliga teckningar ur stockholmslivet, utgav Berger sitt omfångsrikaste värk, tre stora romaner, vari han skildrar en ung drömmares utvecklingshistoria. Första delen, Drömlandet, är en berättelse från Stockholm i slutet av 1880-talet, den följande, Bendel & Co, har händelserna förlagda till våra dagars Chicago, och tredje delen, Fata morgana, är en bild ur de senaste årens svenska affärsliv. Bergers senaste alstring utgöres huvudsakligen av mindre noveller och berättelser (Livets blommor, Ur larmet, Hörnfeldt). Högst av dessa står berättelsesamlingen Livets blommor, måhända det mest betydande arbete Berger hittills skapat. Samlingen innehåller fyra berättelser från olika åldrar, av vilka isynnerhet den första (Anemone) och den sista (Vintergröna) med sin vemodsmättade stämning äro av särskilt stark värkan. Han hämtar för övrigt gärna sina motiv ur nutidslivet (Gulaschbaronerna m. fl. arbeten).
Berger äger en utomordentlig förmåga att fotografiskt teckna det pulserande livet i storstäderna. Hans amerikaskildringar stå i det hänseendet synnerligen högt. Invandrarnas oerhörda mödor och ansträngningar för att slå sig fram i den nya världen har han framhållit mera målande och övertygande än någon annan svensk författare.
