Gustav af Geijerstam.
Bland svenska romanförfattare från 1800-talets senare del intager
Gustav af Geijerstam (född 1858, död 1909) en av de främsta platserna. Han började sin författarbana med några allvarliga berättelser ur det dagliga livet (novellsamlingarna Gråkallt och Fattigt folk, uppsalaberättelsen Erik Grane, romanen Pastor Hallin och allmogeskildringarna Kronofogdens berättelser ). Efter dessa följde flera skådespel, såsom komedien Aldrig i livet och bondepjäserna Per Olsson och hans käring samt Lars Anders och Jan Anders.
Vid mitten av 1890-talet inträdde en viss förändring i Geijerstams författarskap. Han blev från denna tid alltmer en hemmets och familjelivets diktare, och i sina följande värk söker han förklara de intimaste dragen i människosjälens liv. Denna nya riktning inleddes av romanen Medusas huvud, vilken följdes av novellsamlingen Kampen om kärlek, den dystra brottmålshistorien Vilse i livet, ett av Geijerstams bästa värk, skärgårdsberättelsen Det yttersta skäret samt äktenskapsskildringarna Äktenskapets komedi, Lyckliga människor och Boken om lillebror, vilken sistnämnda gjorde sin författare ryktbar och mottogs med ett bifall, som sällan kommit ett svenskt litterärt värk till del. I såväl denna bok som flera andra, särskilt i den käcka Mina pojkar, framstår Geijerstam som en ojämförlig tecknare av barnens liv. Bland hans övriga böcker må nämnas äktenskapshistorien Kvinnomakt, den präktiga men hemska värklighetsskildringen Nils Tuvesson och hans moder, Själarnas kamp, i vilken han ger bilder från den nutida affärsvärlden, och Farliga makter, skildringar med det samtida politiska livet som bakgrund. I sina »romaner från gamla dagar» ( Karin Brandts dröm, Bröderna Mörk, Den gamla herrgårdsallén ) har han tecknat svenskt herrgårdsliv vid förra århundradets mitt.
Den medkänsla för människans fröjder och sorger, som ger sig till känna i de flesta av Geijerstams skrifter, och hans i allmänhet klara och lättfattliga framställningssätt, ha gjort honom till en icke blott i Sverge utan även i utlandet gärna läst författare.
Karl August Tavaststjerna.
Karl August Tavaststjerna (född i Finland 1860, död 1898) gjorde sig först uppmärksammad genom en samling lyriska dikter ( För morgonbris ). I såväl dessa som flera följande prosaarbeten ( Marin och genre m. fl.) tecknar han med förkärlek havet, med vilket hans eget oroliga och trotsiga sinne företedde en viss likhet. Efter några år följde den av en vemodig stämning präglade berättelsen Barndomsvänner, varmed realismen gjorde sitt intåg i Finland, skådespelet Affärer, samt romanerna Hårda tider, med ämne från nödåret 1867, Kvinnoregemente och En patriot utan fosterland. Sin egen barndoms historia förtäljer han i boken Lille Karl. Främst i formellt hänseende stå hans arbeten från senare år. Bland dem märkes den stora epopén[39] Laureatus, i vilken han skildrar ett diktaröde. Ett tungt svårmod framlyser i flera av hans skrifter.
Tavaststjerna var en lyriker med realistisk läggning och räknas som den främste av det yngre Finlands diktare. Näringsbekymmer och andra olyckor förbittrade hans liv, som han mestadels tillbragte på resor. Under sina sista år fann han en knapp bärgning i pressens tjänst.
