Av våra dagars yngre, mera bemärkta författare må vidare nämnas de båda skånska lyrikerna Vilhelm Ekelund (född 1880) och Anders Österling (född 1882).
Anders Österling.
Av dessa båda har den förstnämnde med Ola Hansson till förebild odlat den fria, orimmade versen och i flera samlingar dikter ( Elegier, In candidum, Havets stjärna m. fl.) givit uttryck för sitt eget känsloliv och besjungit hemprovinsens natur vackert och stämningsfullt. Ekelund är även en betydande essayist ( Båge och lyra, Böcker och vandringar, Nordiskt och klassiskt m. fl.).
Österling har i dels högstämda hymner ( Preludier, Hälsningar m. fl. samlingar), dels enklare visor ( Årets visor m. fl.) lovsjungit livets skönhet, människosjälens förhoppningar, naturens och årstidernas växlingar. Österling har även på ett synnerligen lyckligt sätt till svenska översatt flera av den europeiska litteraturens poetiska mästervärk ( Fränder och främlingar ).
Sven Lidman.
Som lyriker debuterade även
Sven Lidman (född 1882), vilken i sin pompösa[50] vers gärna hämtade motiven från antiken ( Källorna m. fl. samlingar). På senare tid har han emellertid övergått till den bredare prosaskildringen och i en stor romanserie ( Stensborg, Ture Gabriel Silfverstååhl, Köpmän och krigare, Tvedräktens barn m. fl.) tecknat bilder ur en svensk adelsätts utvecklingshistoria.
