Emellertid tog han afsked af Jaska och systern. Så af qvinnorna inne i huset. Vid brunnen stod mor.
— Farväl, mor, nu går jag.
— Farväl, barn, haf Gud för ögonen! Hvar har du knytet?
Weli rodnade. — Der ligger det.
— Der är väl ingenting i nu, som vore bättre att ha här hemma?
— Nej, ingenting.
— Du skulle kanske se efter först.
— Nej, mor, der är ingenting.
— Gå då, barn, och kom ihog hvad jag sagt dig så många gånger:
Fan tar den vilse far.