Johan!
JOHAN FLEMING.
Du, min Sigrid!
Här midt bland storm och död? Gå in i slottet!
SIGRID.
Så herrlig morgon genom fönstret sken,
Så fridfull vågen log, så tyst stod skogen,
Att ut jag lockades.
DANIEL HJORT (för sig).
Det är lockfogeln,
Som skall mig narra i sitt nät. Få se,
Om ej de sätta gillret ut tillsamman.
SIGRID (fortsättande sakta till Johan Fleming).
Då såg jag här
Den stackars Daniel Hjort. Du känner allt;
Gör honom till din vän, var god mot honom,
Lär honom glömma…
DANIEL HJORT (som lyssnat).