Slut på Tredje Akten.
FJERDE AKTEN.
(Stora salen på slottet, Morgonrodnaden strålar in genom fönstren och belyser föremålen i början af akten).
Första Scenen.
JOHAN FLEMING (hvilar slumrande, med armen i band, på en soffa till venster), EBBA FLEMING (blickar upp från honom och ser utåt).
EBBA FLEMING.
Re'n sol går upp, och flydd är ändtligt natten,
Den långa natten efter rastlös strid
I fyra dar; men ack! Hur går den upp!
Vänd, stjernors drottning, sol din glans från mig!
I veklig klagan sjunker jag, — och der,
Der ute, obevekligt såsom förr
Fiendtlig flotta står, och intet segel
Till hjelp oss skyndar öfver liknöjdt haf,
Och intet bud om våra vänners öde
Framtränga kan till oss. — Tyst! Upp han vaknar.
JOHAN FLEMING (vaknar och reser sig upp).
Ack, hvilken herrlig dröm! Jag känner mig
Så styrkt, så glad!