Behöfves ej. Min arm mig nekar strida,
Dock är den stark nog att en fackla föra.
Förtro det värfvet mig,
STÅLARM.
Må gå. Åt dig
Vår ära vi förtro med detta. — Nu
Må hvar och en i tysthet sig bereda
För evigheten. Sedan samloms här
Med klara samveten och glada hjertan,
Att tömma före stridens sista brand
Den sista guldpokaln för kung och land.
ALLA.
Hurrah för Stålarm!
(Officerarne aflågsna sig småningom).
EBBA FLEMING (omfamnar Johan).
O, min son!
(Stålarm går).