(Går.)
EBBA FLEMING.
Dödsringningen! — Nåd!… nej han skall ej lägga
Till sin triumf en krossad moders tår.
ERICUS ERICI.
Så gjut den då i skötet af den vän,
Som huru hårdt Han ock oss menskor dömmer,
Ett ödmjukt hjertas bön dock aldrig glömmer.
EBBA FLEMING.
Led mig till kullen der. — Tack, här i frid
Mig lemna åt mig sjelf. Gå, jag det önskar!
ERICUS ERICI.
Jag vet er vilja vörda. Om ni skulle
Behöfva mig, så är jag i er närhet.
(Går.)