HERTIGEN.
En drunknad flicka!
SCHEEL.
Arvid Stålarms dotter!
DANIEL HJORT.
Ah! Det är hon! (Paus.) Blef det till slut ditt öde!
(Vildt.) Bort! För de döde till de döde!
(Bärarena bortföra båren.)
DANIEL HJORT (till sin moder).
Nu,
Min mor, blif åter lugn och lycklig du!
Bort med all bitterhet ifrån ditt hjerta,
Bort med hvart minne från de dunkla dar!
Se hertigen! se dagen ljus och klar!
Nu vill jag lefva upp på nytt för dig,
Det som har varit, jaga undan, döda.
För ädla värf mitt hjerta blott skall glöda.