Om än min make, du, Klaes Fleming lefvat,
De aldrig vågat hit i sådan tjenst!
Du svarta sorgdrägt, dig omkring min själ
Hvar ädling, som i Finland trogen blifvit
Sin konung, efter Fleming evigt bäre!
Men är vår makt densamma ej som då!
Vår kung densamma är, vår sak densamma —
Och hertigen dödsfienden, som då.
Tar du emot dem, Stålarm!
STÅLARM.
Låt oss höra;
Jag fruktar lika litet ord som svärd.
JOHAN FLEMING (inkommer från vestra sidodörren med ett bref i handen).
EBBA FLEMING.
God morgon, son!
JOHAN FLEMING.
God morgon vänner alla!
Jag kommer, för att afsked ta! Jag redan
Har öfver sorgeåret vistats här;
Mig Sigismund till Warschau återkallar.
(Räcker brefvet åt Stålarm),
Se här — och bjuder åt er dotter, Stålarm,
En plats hos drottningen.
STÅLARM (ögnande i brefvet).
Och ännu mer:
På nytt landstiga ämnar han i Sverige
Ännu i höst sin thron att återtaga.
Godt, godt, då kunna här vi vara lugna. —
Du ämnar resa?