DANIEL HJORT.
Hör på, hvem var din far?
KNEKTEN.
Det angår icke er?
DANIEL HJORT.
Visst ej en bonde,
Ty bondehertigen föraktar du
Och skjuter ner hans folk. Nu vänder stäfven.
Skjut ner den dumma rorman der, som tjenar
En herre, som på lumpet småfolk tänker.
KNEKTEN.
Skjut sjelf, här har ni luntan.
DANIEL HJORT.
Nej, min gosse!
Om ock en knekt jag vore såsom du,
Jag icke för din lilla sold det gjorde.
Två gånger mindre än den knektarna
Hos hertigen med skuldfritt samvet njuta.