Den för flykten afsedda natten var om möjligt ännu mörkare än den föregående. Att Odowalsky, hans slottsfogde och pater Clemens voro särdeles nöjde dermed är naturligt.
Redan tidigt på morgonen hade Fredrik Dahlspets låtit hemta upp pater
Clemens till förhör.
Då munken, åtföljd af korporal Styf, inträdde i ryttmästarens rum, hade denne tagit på sig den barskaste mine han kunde.
"Nu måste du säga mig hvad du vet om de kejserliges planer", sade ryttmästaren och borrade sina blickar in i munkens.
"Jag svarar som tillförne, att jag ingenting vet", inföll augustinermunken.
"Tro honom inte, ryttmästare", inföll i sin ordning korporal Styf. "Det påfviska packet har fan i sig, det är tvärsäkert."
"Var du lugn", svarade Fredrik Dahlspets, "jag ska' nog klämma sanningen ur honom. Det är inte första gången jag har lata munkar att behandla. Nå, hvad svarar du?"
"Som förut. Jag vet ingenting."
"Är det längesedan du var i Prag?"
"Ett år sodan."