Men om den höljda barmen rörs och bäfvar,
Ett leende på rosenläppen sväfvar
Och kindens låga sakta tänder sig,
Då drömmer hon om mig.
FÖRSTÄLLNINGEN.
Alla känna fröjd och smärta,
Fast ej alla det förklara;
Hvarje flicka har ett hjärta,
Fast hon låtsar utan vara.
För de nöjen, gudar skicka,
Kan sig ingen dödlig akta;
Kyssar älskar hvarje flicka,
Fast hon låtsar dem förakta.
Yngling, älska, brinn och låga,
Och med köld skall du belönas,
Men ett liknöjdt steg blott våga,
Och ditt kval skall bli din skönas;
Och dess fåfängt dolda smärta
Skall i min, i röst förklara:
"Hvarje flicka har ett hjärta,
Fast hon låtsar utan vara."
Fordra tusen kyssar,—alla
Skall med hyckladt tvång hon unna;
Fordra ingen,—och den kalla
Skall ej en försaka kunna,
Skall ur tårar ofta blicka,
Skall i suckar hviska sakta:
"Kyssar älskar hvarje flicka,
Fast hon låtsar dem förakta."
FJÄRILN OCH ROSEN.
Rosen lutar, blek om kinden,
Hennes tid är all;
Fjäriln domnar under vinden,
Under skurens svall.
När skall fjäriln få tillbaka
Sina lekar och sin maka?
När förlåter
Dvalan åter
Rosens matta ögonlock?