Skönt i loppet strålar bäcken,
Än af silfver, än af guld,
Och i sommarhettan häcken
Står med matta rosor full.
Bäckens svala bölja lockat
Alla nejdens flickor dit,
Och där häckens löf sig skockat,
Ler en gosse, gömd med flit.
Intet öga märker faran,
Ingen tunga binds af den,
Och åt löjet skattar skaran
Tusen yra offer än.
"Tänk, om någon skulle höra
Våra lekar och vårt glam!"
"Tänk, om häcken hade öra",
Svarar gossen och står fram.
"Han skall fångas, han skall jagas!"
Och han jagas, förrn han rymt.
"Han skall bindas, han skall agas."
Och han binds och agas, grymt.
Gissa, hvaraf bojan gjordes!
Bojan gjord af blommor var.
Gissa, hvari straffet spordes!
I en kyss af en och hvar.
BLOMMANS LOTT.
Bland sommardagens barn en ros jag såg
I första stunden af dess blomningstid.
Med purprad kind i knoppens famn hon låg
Och drömde blott sin oskuld och sin frid.
"Du sköna blomma, vakna, blicka opp
Och lär att lifvets bästa lott förstå!"
Så sade, fladdrande kring blad och knopp,
Den yra, guldbestänkta fjäriln då.
"Se, mörkt och fattigt är ditt trånga hus,
Och utan njutning slår ditt hjärta där;
Här lefver glädjen, glöder dagens ljus,
Och kärleken och kyssen väntar här."