LEDSVENNEN.
Tyst, akta, tyst!
RHAISTES.
Hvem är du, som så främmande
Tycks vara och så hemmastadd likväl hos oss?
TEKMESSA.
Hvemhelst du är, som frågar, hörs ett ljud af hot
I dina ord väl icke, men bakom dem dock.
RHAISTES.
Jag frågar. Den, som frågar, önskar främst ett svar.
TEKMESSA.
Det vägras ej. En värnlös kvinna skådar du.
RHAISTES.
Det ser jag utan dina läppars vittnesbörd.
TEKMESSA.
Din stränghet lät mig icke tro, att du det såg.
RHAISTES.
Jag ser din ofärd, vet kanske dess orsak ock.
TEKMESSA.
Om du mig känner redan, hvarför frågar du?
RHAISTES.
För att till svaret lämpa mitt bemötande.