TEKMESSA.
Stanna, dröj! Ack, vårt fördärf
Bereds af detta öfvermod.
EUBULOS.
För sent. Han hör
Ej mer din varning.
TEKMESSA.
Olycksfödde gubbe, säg,
Hvi eggade du ynglingen till detta dåd?
Vår ofärd är för handen. O Eurysakes,
Kom i din moders armar, låt mig famna dig
Ännu en gång, den sista. Innan denna dag
Har nått sin kväll, är af din morgon blefven kväll,
En kväll, som hunnit natten, förrn den ägt sin dag;
Ty hvem skall oss beskydda?
EURYSAKES.
Svärd, hvar får jag ett?
Min vänstra hand i lösen för ett dubbelsvärd
I denna högra!
EUBULOS.
Ja, ja, Ajas lefver än,
Den stolte Telamoniern lyfter högt ännu
Sitt hufvud bland oss, eldig, modig, trotsande.
Lycksalig du bland mödrar, drottning, du, som födt
Åt detta land, din ädle makes fosterland,
En räddare.
TEKMESSA.
O, säg en räddning sökande,
Så nämns det rätta ordet.
EURYSAKES.
Finns en fattigdom
Mer tung än min? Den ringaste bland varelser
Har medel dock till sitt försvar, en tand, en klo,
En gadd, om aldrig mera; jag är vapenlös.
Jag, född till konung, har till värn blott denna hand,
Min tomma hand.
EUBULOS.
Hell, furste, slå all ängslan bort!
Var rik, var trygg, var väpnad, tag ditt kungaarf!
Här göms det.
EURYSAKES.
Hvad, i grafven?
EUBULOS.
Ja, i denna graf.
Här finns din store faders mig förtrodda lån;
Tag du det nu!