TEKMESSA.
Hvad görs, hvad förehafves, vapenkläds min son?
EURYSAKES.
Märk, moder, märk, jag sluter dig i järn och stål,
När jublande jag famnar dig i denna stund.
TEKMESSA.
O famn! O Ajas, Ajas! Flydda, glada dar
På Xanthos stränder! Gosse, tryck mig hårdare
Emot din hårda barm ännu! Så var jag van
Att famnas af din fader förr, när segersäll
Han kom från sina strider. O, hur mjukt det känns,
Ett pansar, när där inom göms ett älskadt bröst!
EUBULOS.
Blir skruden tung, o konung? Du är yngre, du,
Än Ajas, när han bar den, och din styrka är
Ännu ej återkommen.
TEKMESSA.
Ack, din kind är sval,
Min älskling, stel och kylig är din hand också,
Af hafvets köld förlamad.
EURYSAKES.
Snart, o moder, snart
Skall glädjen ge mig krafter åter.
TEKMESSA.
Kom dock nu,
Kom, följ mig till min boning, att min trogna vård
Får ägnas dig, att denna hand får tvätta bort
Från dina lemmar saltet, som förstenar dem.
Kom, älskling!
EUBULOS.
Följ din moder, hennes råd är godt.
Vid sådan vård skall domningen försvinna snart:
Och af en gud fördubblad makt du återfå.
EURYSAKES.
Skall jag gå bort och lämna dig i våda här?
Behöfs mitt skydd ej, gamle?
EUBULOS.
Konung, tveka ej!
Än råder lugn, men dröj ej, snart är stormen lös.