EN FJÄRDE.
Höge gudar, har
Ej Hades rum för sina stora döda mer,
Då så de återvända?
EN TROPP YNGLINGAR.
Hvem han vara må,
Om Ajas, om Eurysakes, till kamp, till strid!
Vi följa honom mot förtryckarn, hell vår drott!
EN GAMMAL KRIGARE.
Rätt så, I unge! Härska skall på Salamis
Den, som allena äger rätt att härska här;
Men våld skall hejdas, brytas. Väl är Ajas död,
Jag själf och dessa krigskamrater veta det,
Vi, som vid Troja gråtit öfver hjältens stoft;
Men kvinnan, som syns nalkas, henne känna vi.
Hon är Tekmessa, åldrad, men sig lik ännu;
Och ynglingen vid hennes sida——
EN ANNAN KRIGARE.
Fadrens bild.
O, minns du, broder, när han flög från man till man,
Emellan oss på sköldar lyftad högt mot skyn?
FÖRSTA KRIGAREN.
Det var en kväll på Xanthos strand.
ANDRA KRIGAREN.
Då var han barn;
Nu fyller han sin store faders mått, som om
Vi hjälten fått tillbaka. Dock, försiktighet!
Där står Leontes, är ej han fientlig nu?
TRETTONDE SCENEN.
DE FÖRRE. EURYSAKES. TEKMESSA.
EUBULOS (till Leontes).
Se, furste, har han vapen?
EURYSAKES (till densamme).
Ädle yngling, du
Min räddare ur dödens kalla armar nyss,
Tag mot min tack! Kär är mig nu din skänk, mitt lif,
Sen jag fått svärd i handen att försvara det.
FOLKET.
Hell, hell vår unge konung, son af Ajas, hell!