Ditt är riket; evigheten
Skall ditt väldes slut ej se:
Makten, äran, härligheten,
Ensam dig tillhöra de.
Lof och ära vare dig,
Gud, vår Gud, evinnerlig!
Amen, ja, det skall så hända.
Himmel kan förgås och jord,
Men din nåd skall ej sig ända;
Evigt är ditt löftes ord.
Herre, oss din nåd bete;
Amen, ja, det skall så ske!
N:o 12.
Döpelsen.
Låt barnen komma hit till mig,
Förmener dem det icke:
Du sagt det, Jesu, och till dig
Vi tröstligt barnen skicke.
Med tro på löftet af din mund,
Som aldrig kan bedraga,
Vi döpa dem till ditt förbund,
Att du dem må upptaga
Och från all synd rentvaga.
Här är den rätta lifsens saft,
Den ingen du förmenat,
Ett vatten, med din Andas kraft
Uti ditt ord förenadt,
Ett bad, däri din dyra blod
Osynligt sig nedsänker,
En nådens, icke vredens flod.
Som gamla mänskan dränker,
Men lif den nya skänker.
O Jesu, till ditt helga dop
Låt samlas folken vida,
Föröka dina trognas hop,
Lär dem ditt namn utsprida,
Att snart på hela jorden här
Din seger måtte vinnas,
Ett fårahus, en herde kär
I helig endräkt finnas
Och saligheten vinnas.
Konung Davids psalmer.
(Originaler och bearbetningar.)
N:o 27.