TRYGG.
Men det är lika allt, det går ändå.
v. DANN (förnöjdt till Julia). Du hör! (Till Trygg.) Låt bota vagnen då på stunden!
TRYGG.
Vår smed har rymt till krogen ren, den hunden.
JULIA.
Aha!
v. DANN.
Fördömdt!
TRYGG.
Men smedjan, den står kvar;
Jag har skött slägga förr i mina dar.
v. DANN (till Julia). Gif akt! (Till Trygg.) Får du din vagn, som du vill ha den, Så spänn i blinken för och far till staden.
TRYGG.
Med samma par som sist?
v. DANN.
Ja, orka de?
TRYGG.
Om två ej orka, herre, tar jag tre.