JULIA
(tyst till Frank).
Men, Axel, vill du tvinga mig att flykta?
Bemöt den goda gubben ej så kort!
FRANK (tyst till Julia). Bemötande mot anspråk, sort mot sort!
v. DANN.
Hvad mått och steg står då att taga?
Hur önskar ni? Kanhända går det an
På något sätt att ljuset här försvaga?
Ifall man kunde—
FRANK.
Kunde? Jo, man kan
Allt, hvad man vill. (För sig.) Tror han, jag tänker klaga?
v. DANN.
Det kallar jag att tala som en man.
Man kan, om blott man vill, det tror jag äfven.
FRANK (tyst till Julia). Hör, hur han gör sig till, den gamla räfven.
JULIA
(tyst till Frank).
I himlens namn, var höflig, han är sann!
(För sig.)
Jag är olycklig, var det det, jag vann?
Här har jag tyget, som jag ställde väfven.
v. DANN.
Godt mod vid rodret har god hamn för stäfven.
Men nu, om nu jag visste, hur man bäst
Bör ställa till. Befall blott! Hela huset
Står till er tjänst.
FRANK.
Nåväl, ett täcke, fäst
För hvarje fönster, tempererar ljuset;
Det kan min herre minnas till härnäst.
v. DANN. Gå, Julia, genast du och skaffa täcken!