Likaså vid en ung gift qvinnas graf:
| »Lijk som när rosen-bladh mäd ljufve nälker blandas, | |
| Fast om the vissna bort ok torkas, lijkväl andas. | |
| The mäd en liuf-sööt luft, som sprider sigh omkring: | |
| Så är og hennes prijs — — — — — — — | |
| — — — — — — — — — — — — — | |
| Vij vele mäd full hand fiol ok amaranth | |
| Iempt andra blomster mehr uthströ kring hvarien kant | |
| Ok rund kring grafvens bredd.» |
= ljuder.
= skryta med
= giftvuxen.
Det förtjenar anmärkas, att intet ord förekommer i dikten om dessa trakters sköna natur och lifliga folknöjen. Men visst fanns der ett rikt ämne för behandling. Medelklassens då varande förströelser i Stockholm voro nemligen om sommartiden att ro ut och slå sig ner i det gröna samt leka t. ex. »Tick-tack», »Blindbock», »Giöm grant», »Tag fatt på den», »Mig möter monsieur. Hur heter han?», »Min vän, kom snart igen» (hvem igenkänner ej flera af dessa namn ännu?). Deruti deltogo då gamla och unga, gifta och ogifta. Om vintern åter klingade bjellrorna öfver isen, och man gjorde en utflykt till Drottningholm, Brahelund (i Haga-trakten) och Fittja. Utom dessa enkla och landtliga nöjen var lifvet monotont, så vida ej en mycket stor fest någon gång måste firas.