Inge kom i dörren med en pilbåge i ena handen och en smörgås i den andra.
»Olle, nu kan jag simma. Närapå.»
Majas röst hördes inifrån stugan, ängsligt förmanande.
»Det ä’ inte farligt, inte alls», tröstade Inge. »Anders ä’ som en fisk. Han kan simma med mej, om jag håller honom om halsen. Men nu ä’ han strax vid bryggan.»
Han satte i väg utför backen och ropade på långt håll:
»Anders! — Jag har hittat på en ny lek.»
Anders reste sig i båten och lät den glida fram av farten.
»Vad ä’ det för slag?» Han såg litet betänksam ut.
»Indianer och vita. Du ska’ vara indian och jag en vit jägare.»