Var lugn. Hon tillhör mig,
Jag räddat hennes lif från offerhärden,
Ej något ondt skall henne vederfaras.
ACHIOR.
Tag, höge herre, alla mina skatter,
Jag äger gnid och gömda ädelstenar,
Men gif min dotter åter.
HOLOFERNES.
Spar ditt guld!
Och tacka dina gudar att du än
Din tunga har att gäcka Holofernes!
ACHIOR.
Jag äger intet mer! — Du tog min fröjd,
Mitt hopp, min glädje, — min AHALIBAMA.
Hon var min enda rikdom. Jag förbannar
De falske gudar, som dig makten skänkt
Att allt förstöra. Jag förbannar dem,
Ty de förtrampa sina egna lagar.
HOLOFERNES.
Och om jag hängde dig i första träd?
Hvad? Hädar du vår gud? Gå, böj ditt knä
För bilden der! — Han är den ende guden.
(Saphan för Achior till Nebucadnezars bild, för hvilken
den förre böjer knä, medan Achior står upprätt.)