Bah, aska! Om du icke älskar honom,
Är du förlorad. Om du älskar honom,
Än säkrare är du förlorad då,
Ty Holofernes dödar den han älskat.
Det är ett muntert val: Dö, om du lyder.
Och om du icke lyder, dö ändå!
AHALIBAMA.
Ve mig! Ahalibama måste dö!
Min kraft försvinner, mina sinnen bländas;
Jag vill ej dö och kan dock icke lefva.
En orm mig tjusar, rädda, rädda mig!
BAGOA.
Jag kunde rädda dig, ahalibama.
Hvad gifver du mig, om jag räddar dig?
AHALIBAMA.
O, Bagoa, hvad kan du väl begära
Utaf slafvinnan, som ej äger mer
An sina tårar och sitt brustna hjerta?
BAGOA (med låg röst).
Hör, och begraf mitt ord! Vet, äfven jag
Ett hjerta har, som brustit af förtviflan.
Jag blef ej född till slaf; — Ett oblidt öde
Mig kastade i Holofernes’ väg;
Till sin liftjenare han valde mig.
Med hycklad trohet följer jag den grymme
Och är den ende, som hans ynnest har.
Det tycks mig stundom, som en röst mig sade:
Lägg gift i vinet! Rädda dina bröder!
Det är blott ur din hand han tager bägarn.