EN BORGARE.
Der kommer han.
EN ANNAN.
Osias, dyre fader!
Vår nöd är stor, — råd oss, hvad är att göra?
Af törst försmäkta vi.
OSIAS.
I skolen bedja
Till Herren gud, som förr har hjelpit oss.
När Moses ropade till hälleberget,
Hvem var' det, som lät vattenstrålen välla,
Och lät de läppar, som så nyss förtviflat,
Sig läska af den friska källans dryck?
Hvem var det, som, när varmt Elias bad,
Lät Baal i spillror störta för hans fötter?
Förtviflen ej! — Än lefver Israels gud,
Och han skall rädda eder!
DEN FÖRSTA BORGAREN.
Gode fader,
Han hjelper oss ej mer, ty vi ha syndat.
Nu skola våra barn och qvinnor mördas,
Om dessa hedningar vi längre reta.
Så gif oss nycklarna till stadens portar!
Vi vilja ut, ut, ut till Holofernes!
Vi böja knä för honom. Abraham
Skall se vår nöd, förlåta oss vår synd.
JUDITH.
Res kopparormen upp! Böj knä för Baal,
Och säg: Hvad tycks dig fader Abraham
Om våra gudar?